Mamma väkte mig halv sju och bad mig ta ut hunden. Först tänkte jag att mitt liv var hemskt och att hunden likagärna kan lära sig att gå på toaletten som alla andra i familjen, men när jag väl kom ut så slogs jag över hur vackert det var! Jag tror inte att jag har sett en sån vacker morgon innan. Det låg en tät dimma över marken och man kunde bara se hundra meter frammåt, samtidigt så lyste solen jättestarkt och stadsade mellan vattenmolekylerna i dimman och skapade en stor ljusmantel över hela östra sidan. Jag försökte ta bilder med mobilkameran men det blev inte alls som i verkligheten.

Det blev fyra kilometer i alla fall, i vanliga fall så är det en runda som skulle ta 35 minuter för mig, men nu tog den nästan en timme eftersom att hunden skulle lukta på varenda liten gren...