Superwoman?

"Hej! Asså jag har märkt en sak när jag läst din blogg ett tag nu och det är att du verkar vara så sjukt ambitiös med allting. Asså typ lite för ambitiös som om du försöker vara en superwoman eller något. Du sliter på gymmet och din matkost är rätt strikt, sen ena dagen bara bestämmer du dig för att fixa hela ditt golv, sen går du upp 5 och pluggar matte har man ju sett tidigare. Asså jag menar jag är också 16 och jag hade aldrig pallat hålla på med sånt som du gör. Känns bara som du försöker ta för mycket ansvar och bli vuxen lite för snabbt. Jag menar en 16 åring ska ju leva livet till fullo nu och verkligen bara ha kul! Inte tänka på om man värmer huset med olja eller pellets? Eller vad säger du om detta? Skulle uppskatta att du tar upp denna kommentaren i ett inlägg och svarar!"
 

Haha, jo detta hör jag VÄLDIGT ofta, och det är sant, jag är väldigt överambitiös med allt som jag gör.
Jag har lärt mig att om man vill ha någonting så får man jobba för det, liksom de allra flesta vet. Men jag tror att skillnaden mellan mig och de flesta är att jag vill ha väldigt mycket. Om 20 år så ser jag mig själv som hjärnkirurg, fem år senare ser jag mig själv arbeta i ett fattigt land som läkare utan gränser, ytterliggare tio år senare ser jag mig själv som guvenör eller i någon annan hög politisk sits. 
Jag säger inte att det är vara fel på att vara "genomsnittlig", jag tycker att det är jättebra till och med! Men det är inte det jag vill vara, jag vill kunna göra en förändring i världen (till det bättre) och jag tror att höga betyg är första steget till det. 
Sen att jag hållet på med mycket annat (träning, mat, slipar golv rätt vad det är) är för det värsta jag vet är att "göra ingenting", om jag kollar på film t.ex. så är det bara för en social grej. Jag måste alltid vara sysselsatt på ett eller annat vis (ADHD varning?). Träning har jag alltid hållt på med, först så var jag stalltjej, sen så blev det simhopp, och nu gym! Varför? Jag vet inte riktigt, jag tror att stor del kan vara för att jag är så social och blir snabbt vän med många som jag tränar med, och då blir det automatiskt roligare. Med maten så är jag väldigt känslig, jag klarar inte gluten så bra, socker gör mig svimfärdig och jag mår illa av fet mat. För några år sedan brydde jag mig inte så mycket om maten, men då käkade jag också 30 tabletter om dagen för at kompensera...
 
 
 
 
Jag hoppas verkligen att du fär nöjd med mitt svar! Jag är glad att min personlighet skiner igenom i bloggen, precis det jag vill!
Men jag vill verkligen inte att ni ska uppfatta mig som någon "Superwoman" för det är jag inte (isåfall skulle jag ju haft en kappa).
Jag ska försöka ta med lite mer brister i bloggen, det är faktiskt sånt som gör en blogg verklig tycker jag.
Jag kan börja med att säga att jag är väldigt känslig, börjar gråta när jag ser döda flugor och sådant för att jag tycker synd om dem, som en gravid kvinna hela livet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback