Sluta träna efter 45 minuter?

Igår på gymmet så pratade jag lite med än vän om träningen, han sa "Jag måste sluta träna så länge, jag läste att efter 45 minuter så börjar kroppen förbränna muskler så att man inte blir stor". Detta gav mig insperationen till att skriva detta inlägg.
Jag har själv hört detta på stående om att man inte ska träna mer än 45 minuter av många människor, så jag tänkte kolla upp det.
 
 
 
Jag hittade bara denna killen, som påstår att anledningen till att du får sämre resultat om du tränar mer än 45 minuter är för att ditt kortisol stiger och det gör så att du börjar förbränna dina muskler istället för att bygga. Först och främst så är denna killen nu bannad från body, kanske för att han sprider massa skit?
För det andra så är kortisol ett aktivitetshöjande hormon som i vanliga fall utsöndras vid stress. Detta hormon gör en faktiskt tillfälligt starkare, men om du har förhöjda nivåer under en lång tid så kan minnet och njurarna ta skada. 
Hurvida tränigen påverkar detta eller ej är väldigt olika, man hittar lite då och då "studier" som visar hur testosteronet sänks rejält samtidigt som kortisolet höjs till taket när man tränar mer än exakt 45 minuter. Detta är ren bullshit, det är väldigt olika med hur vårt kortisol förändras beroende på hur vi tränar och testosteronet höjs i samma takt som kortisolet (källa).
 
Så träna så länge du orkar, för det finns ingen speciell tidsgräns som avgör om du kommer att bli en pinne eller en hulk (så länge du äter rätt).
 

Arnold Schwarzenegger, tränade fem timmar om dagen sex gånger i veckan. Bara en tidsfråga innan han väger 35kg? Dessutom så fyller han 60 år idag!
 
OBS! Tack för kommentaren om Arnolds Steroider. På den tiden så använde han steroider då han var en av "testkaninerna" när det var nytt på den tiden och säger att han "använde det för att få de där extra 5% muskler inför en tävling". De vardagliga bilderna som man ser på honom är han alltså inte påverkad av steroider, utan han använde dem sex till åtta veckor innan en tävling (källa). Nu jobbar han mycket med att förbjuda olika tillskott.
 
 
Det var väldigt roligt att skriva detta inlägget, ni får gärna skicka in lite fler påståenden som ni är osäkra på så hugger jag mig in i det!
 

Psykiskt välmående

Det har gått fyra veckor på sommarlovet, helt sjukt hur snabbt tiden går. Men det kanske inte är speciellt konstigt med tanke på hur mycket jag har hunnit med. Två resor, midsommar firande, tid med släkt och vänner och många gymtimmar! Nu under ledigheten så har jag fått tid att göra saker som jag faktiskt gillar att göra, jag har börjat måla, ligga och läsa i solen varje dag, och framförallt tänka. Innan lovet så tänkte jag på mina träningsframgångar som "jag kan lyfta mycket tyngre", "jag har gått upp 10kg, men min fettprocent är densamma", "jag har äntligen fått en rumpa, wooho!", osv. Men nu har jag sett att det är så mycket mer, inte bara min fysiska hälsa som har utvecklats, utan även min psykiska. För ungefär ett år sen så var jag nog i bottnen från hälsosynpunkt.

Jag hade precis blivit Raw food vegan, en diet där man inte äter någonting som kommer från djur (inte ens honung!) och inte heller tillagar sin mat i över 42 grader. Detta är en diet som jag tror fungerar jättebra för vissa människor, t.ex. de med diabetes, men för en 15 årig tjej som redan är osäker på sin kropp så är det inte en speciellt bra idé. Jag gick "bara" ner ett kilo, vilket är konstigt för det såg ut som mycket, mycket mer. När jag två månader senare åkte jag iväg till ett konfirmationsläger i Åhus en månad, jag tyckte ju att jag åt hur mycket som helst när jag kom dit då jag började äta mer "normal", vegetarisk mat. Men många av mina vänner där som jag kom väldigt nära sa från stund till stund till mig att jag var väldigt smal och inte åt speciellt mycket. Vid jul så började jag träna ordentligt och åt även mycket mer, jag mådde fantastiskt faktiskt, men någonstans där inne så var det den där idealkroppen jag ville åt och en så bra fysisk hälsa som möjligt, vilket jag uppnådde! Men i våras så skrev jag ett inlägg om ortorexi insåg att jag kände igen mig i mycket av det jag skrev.
Jag gick samma kväll ut med en kompis och såg en film och köpte med mig ett kilo choklad, det var nog det största steget ur hälsosynpunkt som jag har gjort det senaste året. Sen dess så har jag inte alls tänkt på att äta "rätt", utan att äta det som jag känner att jag mår bra av, för det allra mesta så betyder det sallad med bönor, men då och då så är en bit pizza tusen gånger bättre än den mest hälsosamma, vitaminfyllda antioxidant salladen som finns.
 
Jag är definitivt inte lika smal som jag var då, jag har ju  trots allt gått upp tio kilo, och satsar på att gå upp fem till, men jag är mycket mer nöjd med hur jag är idag än vad jag var då. Det kännns som en helt ny värld av möjligheter har öppnats för mig där jag inte behöver tänka på mat och träning hela tiden, utan istället kan gå ut och äta med mina vänner och baka kakor att ha till filmkvällarna, och lägga mer tid på saker som gör mig glad istället.
 
Detta inlägget var egentligen bara menat att bli en liten snabb påminnelse till er som läser bloggen för att få tips om hur ni får en tonad kropp, men det blev ett ganska långt inlägg märker jag nu, haha! Men glöm inte att det är väldigt lätt att komma in på fel spår när man ändrar livsstil, så ta det försiktigt!
 

Frukost-orsaken världens problem, eller lösningen?

Frukosten är nog den mest debatterade måltiden som finns. Ibland så är det den viktigaste måltiden på dagen, ibland så är frukosten den största hälsoboven i dagens samhälle och det är på gränsen att man skyller all världens ondska på denna måltid.
Jag tycker inte att man ska hänga upp sig för mycket på dessa debatter utan istället se vad som fungerar bäst för sig själv.
Min Pappa P till exempel klarar inte av mat innan klockan ett på eftermiddagen. Istället så tar han en cigarett när han vaknar och dricker lite vatten. Nu kan man ju diskutera över hur hälsosamt det är att ersätta sin frukost med en cigarett, men det jag försöker komma till är att alla är olika och vi ska anpassa oss efter våra egna behov och inte lyssna alls för mycket på vad tidningarna och hälsogurusarna säger. 
Innan så var frukost min favorit måltid på dagen. På helger så åt jag inte bara frukost när jag vaknade, utan jag ersatte också min lunch och middag med frukostmat! På sisone så har det dock inte alls varit lika tilltalande för mig. Det vänder sig i magen på mig när jag tänker på havregurt (eller någon typ av yoghurt för den delen) och den där gröten vill jag bara slänga i soporna och undvika helt och hållet. De senaste dagarna så har jag faktiskt ätit middag till frukost. Igår så blev det soppa, och idag så åt jag falafel med potatismynt. Jag var riktigt sugen på en stor sallad till detta också, men eftersom att jag reser bort idag så var lite potatisrester den enda grönsaken vi hade hemma.
 
 
 
 

Hur får man föräldrarna att acceptera ens diet?

I vanliga fall så brukar jag svara på alla frågor som jag får i ett inlägg, men detta är en fråga som kommer ganska ofta och många verkar vara intresserade av, så jag tar den i ett eget inlägg.
 
"Din "diet" och livsstil verkar jättebra! Jag skulle också vilja leva så men mina föräldrar tillåter inte detta eftersom det tycker att jag är för ung;( Hur lyckades du övertala dina föräldrar när du började med detta? Eller har det aldrig varit något problem gör dig?"
 

Först och främst, tack så mycket! Anledningen till att bloggen är här är för att insperera andra till att starta en hälsosammare livsstil.
Innan jag började denna livsstil så åt jag EXTREMT ohälsosamt, det gick bokstavligen över en natt från att äta chokladkaka och bacon dygnet runt till att inte äta något annat än sallad (jag började äta enligt Rawfood dieten till en början, men mer om det sen.) Mina föräldrar blev väligt oroliga då eftersom att jag gick ner mycket i vikt, mitt humör ändrades, osv. Men jag är riktigt envis och fortsatte ändå, efter ungefär två månader så fattade jag att jag inte kunde leva med en såpass strikt diet som jag gjorde och jag började lägga till mer och mer mat i min diet.
Nu utesluter jag ingenting, men jag tar det lugnt med kakor, godis, vitt bröd, osv och äter det bara när jag blir bjuden (fast då och då så slinker väll en bit mörk choklad ner ändå...) När jag började göra detta så blev mina föräldrar mer accepterande till min livsstil då mitt humör var på topp, min acne hade försvunnit och jag hade hur mycket energi som helst, och samtidigt så åt jag mer än alla andra i min familj.
 
När jag började gymma så minns jag inte vad de tyckte, jag har för mig att de gillade det då vågen visade högre och högre siffror (dock så var ju det endast muskler, men det behövde ju inte dem veta). Dock så rekomenderar jag inte att du börjar träna för tungt om du fortfarande växer då dina ben inte är helt utvecklade i kroppen och du lättera kan få skador. Ta hellre lite lättere vikter till att börja med. 
 
Ett tips som jag kan ge dig ifall du vill börja en livsstil som mig och inte vill ha dina föräldrar emot dig är att inte fokusera på kalorierna, för det är för det mesta är det anorexi och näringsbrist som föräldrar tänker på när de hör ordet "diet". Ät istället hälsosam mat, nötter, potatis, kyckling, bönor, och mycket av det så att dina föräldrar ser att det faktiskt är hälsosam du vill bli, istället för bara smal. Och det hjälper aldrig att bråka som jag gjorde, då blev det ett halvårs fight istället för något som borde ha tagit tjugo minuter. 
 
 

Båda nöjda och glada.
 
 
 

Ben på schemat

God eftermiddag kompisar! Jag kom tillslut fram till Malmö, väl där så hittade jag dock ingenting så om jag vore pessimist så skulle jag säga att jag hade slösat bort tre timmar av mitt värdefulla liv. MEN nu är det så att jag inte är speciellt negativ av mig och tyckte att det var jättekul hela upplevelsen. Så länge man lär av sina misstag så är det bara bra, och på köpet så fick jag tag på ett nytt anteckningsblock och läste ungefär förtio sidor i min bok. 
 
Jag har precis kommit tillbaka från gymmet i alla fall och körde på dunderhårt idag. Kännde mig som en riktig muskelknutte, fram tills jag såg de riktiga muskelknuttarna det vill säga... På mitt förra gym så var de flesta ganska average, ungefär som mig, men på mitt nuvarande gym så finns det några riktiga hulkar! Det gillar jag väldigt mycket faktiskt, det är precis den motivationen som man behöver. Jag körde ben och rumpa idag och höjde mig i många övningar, nu ska det bli gott med middag.
 

Middag och viktförbättringar

Ikväll så blev en sen middag, mestadels för att pappa O och Thor hade tennis fram tills halv nio, men också för att jag och pojkvännen åt ett stort mellanmål vid sex när han kom hem till mig. För mig så blev det i alla fall en quinoasallad med kikärtor och massvis av pesto. Egentligen så är jag inte ett så stort fan av pesto, men det innehåller mycket fett och är ett bra sätt att få upp kalorierna.
Jag har alltid haft väldigt svårt att gå upp i vikt och det räcker med att jag slutar tänka på kalorierna i några dagar så har jag gått ner tre kilon. Men jag har gått upp nästan tio kilo sen jag började träna styrka i vintras så jag är nöjd! Jag började på 47kilo, vilket för mig som är 175cm lång är riktigt lite, men väger nu 55kg. Målet är att ligga på runt 60 men jag vet inte riktigt hur det kommer gå, i vilket fall så mår jag jättebra nu och det är väll det som räknas? Att känna att man kan springa en mil och lyfta höga tyngder, det ger en sorts säkerhet. 
Nej nu spårade detta inlägg om vad jag åt till middag ut ordentligt, men så kan det gå, nu passar inlägget in under kategorin "tycken och tankar" också.

Svensk sommar

Jag dansar fram genom ett lätt duggregn på en stig bredvid en äng, temperaturen ligger på strax under tjugo men det är en behaglig värme för en kväll som denna. Men kan se solen sippra fram mellan molnen ibland, som om det vore guds hand som rör vid jorden. Man får ibland te ett extra kliv över en mask som försöker ta sig till andra sidan stigen och hunden gör detsamma. I öronen så spelar Cornelis Vreeswijk och Håkan Hellström sina ballader och man kan omöjligt sudda bort léendet ifrån läpparna. Ibland så går det förbi en gammal gubbe som tror att man är full, men man bryr sig inte, för sommaren är här och natten är ung.

En dag fylld av prov.

Jag har precis kommit hem från en heldag med prov. Började klockan nio och sen så höll det på fram tills två. Men nog om tråkigheter, jag ska sova till mig dedär extratimmarna som jag blev av med inatt, äta lite och sen bege mig till gymmet. Jag ser ordentligt fram emot träningen idag, det ska bli magen som ska kämpa lite och sen avrunda med lite kondition är det tänkt. 
 
Nu sista biten av terminen så är det verkligen mycket på schemat, flera uppsatser ska lämnas in och prov, gymnasieval och jobbsökningar är vardagsmat. Personligen så gillar jag faktiskt lite stress, det får en att känna att man faktiskt gör någonting med sitt liv och inte är en av de som kastar bort all sin tid på att göra ingenting och sen klaga på att de inte har någon tid. Jag vill vara en av de som människor inspereras av, någon som människor kan titta på och känna att ingenting är omöjligt så länge man vill.
 

En plats för sig själv

Klockan är sju och det är söndag, jisses vad denna vecka har gått snabbt alltså, man vill bara tillbaka till stugan vid havet och låtsas att det är sommarlov. Jag tror verkligen att alla människor behöver en plats där man bara kan komma undan, där man inte behöver känna press att göra läxor, städa eller känna press att träffa vänner. Men kan bara ligga i soffan och titta upp i taket hela dagen ifall man känner för det, man kan gå ut i skogen och man kan umgås med sin familj, bara för att man vill. 

Att vara perfekt

Jag har funderat mycket på detta med självförtroende och bekräftelse på sistone. Många människor spenderar hela sina liv med att vara bra nog, många tänker för mycket på framtiden. När man var barn så tänkte man inte så mycket utan man levde i nuet. Folk väljer bort sina livsdrömmar för någonting som är mer sammhälls accepterat, för någonting som man kanske tjänar mer pengar på eller vad ens vänner gör. Samma gäller med kroppar. Man tränar inför bikini säsongen, lägger mindre mat på tallriken när andra är med och vissa människor går till det extrema för att bli mer som idealet. Men visar inte bara denna fixering att man är vid behov av bekräftelse, detta sätt att man bara lägger upp bilder där man är på topp utseendemässigt och bara skriver om hur jävla glad man är hela tiden. Måste vi verkligen vara perfekta? Visar det inte mer skälvförtroende att inte alltid vara perfekt utan att vara en riktig människa med riktiga känslor och problem. Men ingen är perfekt, hur perfekt man än vill vara så är ingen det. Antingen så sitter det på utsidan, eller på insidan. Och jag vill faktiskt mycket hellre att jag inte har det perfekta utseendet än att min personlighet är helt kaputski.

Kan det vara så att de människorna som visar upp sig minst är de som faktiskt är lyckligast, de som inte berättar om alla killar som vill ha dem, de som inte bryr sig så mycket om smink, mode eller bikinikroppen, faktiskt är de som är lyckligast? Och är det inte lycka vi alla söker?


Mina tankar om periodisk fasta

Periodisk fasta, det finns många olika anledningar till varför man bestämmer sig för att äta på detta sätt. Själv så gjorde jag det för att sätta igång produktionen av överlevnadshormon som får oss att åldras långsammare och även för att vissa hade sagt att de blir av med sitt "sug" efter mat, vilket jag ofta drabbas av på kvällarna, haha! I alla fall så är detta långt ifrån varför de flesta testar på PF, de flesta gör det antingen för att:
♥ Sänka sin fetprocent
♥ Kunna äta sig mätta även fast de deffar
♥ Gå ner i vikt
Detta tycker jag personligen inte är bra, kanske om man är väldigt överviktig men de som för det mesta går på PF är inte speciellt överviktiga. Det känns som om man bara tänker på hur vältränad ens kropp ser ut och tar livet i andra hand. För let´s face it, hur mycket förespråkarna säger att de kan leva sitt liv precis som de gjorde innan när de hoppar över alla måltider innan 12 så är det inte sant, om de inte är några soffpotatisar det vill säga. Om man inte äter någon mat innan frukost så kan man omöjligen prestera lika bra på träning som man skulle gjort om man hade fått i sig någonting innan. Detta löser många genom att träna på kvällen istället men när man flyttar hela sitt schema på det sättet så visar det bara att maten styr ens liv på ett sätt.
 
Jag testade PF i fyra dagar, egentligen så var det menat att jag skulle testa i en vecka men jag hade timeat in det lite fel med tanke på att mycket händer denna veckan som jag behöver mat till. I alla fall så trivdes jag inte alls, det var inte det att jag var hungrig för det märkte jag inte alls av faktiskt förutom första dagen! Anledningen till att jag inte trivdes var för att det känndes som om jag hade en ätstörning, att man förbjuder sig själv att äta under vissa tider, dessutom så märkte jag att jag presterade sämre än vanligt, både i skola och på träning. Jag hade inte samma energi som jag brukar ha, jag är en människa som alltid hoppar omkring och har något för mig, men jag orkade inte det alls på samma sätt under fastan, dessutom så blev jag mycket mer sugen på sötsaker än vanligt. 
 
Periodisk fasta är framtagen av hur vi åt förr i tiden. Man åt sällan frukost och gick ut och jaga istället, detta är vad även Paleo och LCHF är framtagna ur. Men vad var det som var så bra med grott människorna? De var ganska korkade, levde i grottor, slog varandra med stenar och var mer som apor än som människor, är det dem vi ska efterlikna? För i så fall så är det bara en tidsfråga innan människor slutar raka sig, flyttar in i Dalby stenbrott och lagar sin mat över öppen eld medans de tuggar på grus "för att det är mer hälsosamt än tuggumi eftersom att våra förfädrar gjorde det". 
 

Politisk åsikt

Skulle inte du kunna berätta lite om din politiska åskådning? Jag vill verkligen veta! :)
 
Jag fick denna frågan för några dagar sedan, i vanliga fall så svarar jag på många frågor i ett och samma inlägg, men jag tänkte svara på denna separat. 
Det är faktiskt lite konstigt att jag inte pratar så mycket om politik här i bloggen då jag är väldigt politiskt insatt, jag ville faktiskt bli Sveriges stadsminister innan men jag kom på att jag hellre gör någonting som hjälper människor mer. Jag är väldigt liberal, jag tycker att man borde få klara sig själv mycket mer än vad man får i dagens Sverige. Alcohol och drog lagarna borde lättas på, mindre bidrag och mindre skatt är saker som jag står för. Däremot så borde det bli hårdare straff för de som faktiskt bryter mot lagen, och det borde inte vara på bekostnad av skattebetalarna utan personen i fråga borde få arbeta för att betala sin fängelsevistelse. Detta är bara en liten del såklart och egentligen så har jag åsikter om ALLT som har med politik att göra. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilket parti jag håller på, antagligen så blir det moderaterna som jag kommer rösta på när det blir dags, men jag vet verkligen inte.
 
Om ni vill så kan jag börja skriva mer politiska åsikter kring olika debatter!

Det smala idealet

Jag har tänkt ta upp ett ämne som står mig väldigt nära, nämligen kroppsideal. Vi har kommit till det stadiet i tiden där det finns stora motstånd till idealen, folk sprider kampanjer med kurvigare tjejer och folk är emot modeindustrins låga BMI. Men är detta verkligen OK? Ska man verkligen behöva peka ut och på gränsen till nätmobba en stor grupp människor med en viss kropp bara för att visa en poäng? Jag tror inte att männsikor tänker på att det faktiskt är mobbning som de utsätter människor för eftersom att det har blivit så vanligt, man måste själv ha varit smal och blivit utsatt för ord som folk har sagt, som kanske inte var menat illa, men är illa.
 
Själv så har jag alltid haft ett BMI på mellan 14 och 17. Detta är väldigt lågt men jag är född sån och det ligger i mina gener. Enda sedan jag har varit liten så har jag även fått höra saker som "du måste gå upp i vikt", "det börjar se ut som om du har anorexia", "du är för smal", osv. Det är samma sak som om någon skulle säga,"du måste gå ner i vikt", "det börjar se ut som om du har fetma", "du är för tjock", osv. Folk verkar förknippa att eftersom att vi inte har något fett så borde vi inte heller ha några känslor. Jag tycker att det är synd att det måste finnas ideal i vår värld och det borde inta vara så, men är mobbning rätt sätt att bli av med dem?
Många skyller modellindustrin, men jag tror tinte att det är deras fel. Det är säkert olika för alla men ifall idealen kom från modellerna, varför fanns det då ideal redan från begynnelsen? på 1600-talet så var de vackraste tjocka och den kurviga figuren varade ända fram till 1900-talet. Om ytterligare 100 år så kommer idealet antagligen vara ändrat igen, kanske ska man vara överdrivet muskulös, ha grön hud eller hår på hela kroppen, vi kan aldrig veta.
 
Är denna typ av mobbning verkligen OK?

 
 
Det viktigaste enligt mig är att man är det bästa man själv kan vara, så länge man mår bra så ska man inte bry sig om vad folk säger eller tycker om en. Kom ihåg att alla kroppsformer är lika vackra, vare sig just din kroppsform är idealet nu eller inte så kommer den antagligen att bli det om några år igen, så loosen up!
 
Olika "perfekta kroppar" de senaste 200 åren.
 
 
 
 
 
 

Earth hour

Igår så var ju earth hour! Jag och mamma firar denna händelse var år, då släcker vi alla lampor och tänder ljus istället samtidigt som vi spelar något spel eller målar naglarna, killarna däremot tycker bara att det är tramsigt och kollar på TV och använder datorerna precis som vanligt. Jag tror inte att denna timme förändrar vår miljö speciellt mycket, det som jag gillar med denna timme är det symboliska. Att stor del av världens befolkning släcker sina lampor för att göra en skillnad i världen. Det är det som jag tycker betyder mest, lite hopp i mänskligheten på något sätt, att vi vill förändra saker och tar denna möjlighet till att göra det. Igår klockan halv nio så släckte hotellet alla sina lampor och ställde fram ljus istället. det var väldigt mysigt faktiskt, synd bara att vi inte tänkte på det innan och var mitt uppe i vår middag då, haha! Men jag gillade det och tyckte att det var ett bra initiativ av hotellet.

Internationella kvinnodagen

Godmorgon alla vackra människor! Idag så är det internationella kvinnodagen och miljontals männsikor över hela världen demonstrerar idag för kvinnors rättigheter. I Lund så är det idag fullt med demonstrationer och föreläsningar hela eftermiddagen, du kan läsa mer om platser och tider här. Själv så tycker jag att det är lite fjantigt att man håller på så i Sverige, vi är nog ett av de mest rättvisa länderna i världen när det kommer till vilket kön man tillhör. Feministerna i Sverige har då som argument att detta inte räcker och att kvinnor fortfarande har mindre lön än vad män har. Men detta är bara pengar, varför har vår värld blivit så fixerad över pengar? Självklart så blir man girig ifall man föddes fattig och aldrig vill komma tillbaka till det igen, men ingen svensk har någonsin varit så pass fattig tror jag. Man borde som feminist fokusera på sakerna som är bättre för kvinnor. Vi kan skylla allt på mensvärk, vi behöver inte gå ut i krig om det skulle behövas, oftast så är det männen som får ta hand om skitgöran i ett hem(rensa avlopp, osv), och ifall vi skulle skilja oss med mannen till våra barn så är det större chans att vi får ensam vårdnad än att mannen skulle få ensam vårdnad. Så varför hänger man upp sig på en liten smågrej som att man har lägre lön än män?  Om man ska kämpa för kvinnors rättigheter så ska man göra det för dem som verkligen behöver det, som kvinnor i Indien som är med om gruppvåldtäckter, kvinnor som blir mördade för att de är otrogna, kvinnor som blir slagna av sina män varje dag och de som inte en en gång får visa sig själva ute utan en mans godkännande. Kvinnor som blir bortgifta till pedofiler när de är tolv år gamla och kvinnor som inte får påverka någonting själva. Detta är de som behöver vårt stöd och våra demonstrationer, och inte dem som tycker att de har för lite lön.