Jag fick frågan för några dagar sedan om jag bryr mig om min vikt, och varför jag gör det. Och mitt ärliga svar är nej, siffran som står på vågen betyder ingenting för mig. Precis som BMI så kan man inte dra några slutsatser om någons hälsa beroende på dess vikt. Muskler väger tre gånger mer än fett, detta är varför bodybuilders ofta slår över fetma linjen på en BMI skala även fast deras fettprocent i kroppen ligger på runt 10. Det är också anledningen till varför många människor som slutar träna går ner i vikt de första veckorna.

Muskler behöver väldigt mycket energi, man behöver alltså äta mer desto starkare man blir, det finns många studier på hur mycket mer man ska äta men det är olika för alla. Jag har själv gått upp nästan fem kilo sedan jag började träna vikter, medans mina mått bara har gått ner.

 

Det har de senaste åren varit en stor vikthets, utseendet och att vara smal är något som många människor blir nästan som besatta av och får sjukdomar som bulimi och anorexia. Men kroppen är smartare än vad vi tror, om vi slutar äta så kommer kroppen att anpassa sig till det. Om man inte äter tillräckligt med mat som kommer kroppen anpassa sig och göra av med mindre energi, detta kommer inte vara något problem om man fortsätter att banta då kroppen inte kan lägga på sig fett om man inte ger den någon energi att göra fett av. Men däremot när man börjar förstå att det inte går att leva en livsstiv där man endast äter soppa och vatten, då kommer man bli riktigt fet. Det är för att kroppen då har hunnit anpassa sig till att göra av med lite energi, den kommer direkt snappa upp sig all mat och inte släppa taget om det förens den har ställt om sig igen. Detta är anledningen till att det är så svårt för många att ta sig ur ätstörningar, de är rädda för all den extra vikt som de lägger på sig.

Man gjorde i slutet på 40-talet i USA en studie kallas för The Minnesota Starvation Study och gick ut på att unga män skulle äta endast 50% av sitt dagliga behov (ca 1600kcal) och även gå på en 5km promenda varje dag. Detta skulle de göra i 6 månader. Resultatet blev att det till en början gick ner väldigt mycket i vikt, och detta var snabbt. Deras dagliga energibehov sänktes med 40%, men det som jag tyckte var met mest intressanta med studien var att i den sista månaden så slutade de att gå ner i vikt. Då hade deras kroppar ställts om och deras metabolism hade saktat ner något rejält. 25% av denna metabolism sänkningen berodde dock på att deras vikt hade gått ner så mycket och 15% svältläget som deras kroppar hade ställts in på.