Jag vaknade i morse och startade dagen med en promenad med vovven, egentligen så var det meningen att bli en 8 km powerwalk. Men efter tre kilometer så släpade jag hunden efter mig och han kände verkligen inte för att mer (och jag hade börjat bli ganska sugen på frukost för den delen...) Så jag sa till honom att han skulle få träffa kisemis om han följde med mig lite till, då vred han på huvudet och hade kraft för att gå den sista kilometern. När vi kom in igen så bara la han sig på golvet helt död. Är det inte meningen att hundar ska kunna gå över hela kontinenter? Det gulligaste var i alla fall när vi gick förbi bilmekanikern och han gick fram till en bil som liknade vår och tittade på den som "kan inte du köra mig hem?".

 

Gamal bild på min lille skrutt.