Åh endorfinerna sprutar! Tio kilometer är för första gången löpta och det kändes alldeles underbart. Dör bara några månader sedan så hoppades jag på att kunna springa fem kilometer fram till sommaren, men istället så klarar jag av det dubbla och kan checka av målet för hela året. När jag kom hem så var jag väldigt varm, jag är glad att jag inte sköt upp det mer än vad jag gjorde för då så skulle jag med största sannolikhet fått värmeslag och lägga mig på en åker fram tills någon kom och hämta mig. I alla fall så spola min bror av mig med vattenslangen, jag har nog aldrig gillat det innan.